Bonnier Fakta, 2020-07-10

Foto: Tora Wätterbäck

Bladgrönsaker – för den otålige sommarodlaren

När är det egentligen dags att plocka, gräva upp och klippa av det man odlat? Och vad gör man med allt som man med så mycket möda och kärlek har odlat fram? Vad kan man laga? Hur kan man lagra?

Med gröna kunskaper och kretsloppstänkande

I boken Skörda, lagra, laga ger mästerodlarduon Johannes Wätterbäck och Theres Lundén erfarna råd och sina bästa recept för de som odlar ätbart. Paret driver till vardags den populära bloggen Farbror Grön där de bjuder på sina gröna kunskaper och kretsloppstänkande.

För den som vill kunna skörda relativt snabbt och slippa vänta på att en planta ska utveckla en rot eller en frukt tipsar Johannes och Theres om att odla bladgrönsaker. En gröda som passar bra att börja odla på semestern exempelvis.

Johannes Wätterbäck:

– Om man börjar odla nu i juli så kan man troligen skörda redan i augusti. Det man kan odla nu är till exempel att börja förodla sallat och salladskål. Sallaten behöver stå i krukor eller byttor i kylen i 5-10 dagar så att fröna gror. Se till att vattna frösådden innan du ställer in dem i kylen och sätt gärna på en plastpåse med förslutning. Rucola, dill, koriander, majrova, rädisor, rättika, bladkål kan sås direkt där det finns plats i ens odlingar. Rensa gärna bort ogräs och ge en gödselgiva innan planteringen.

Grödor för otåliga odlare

Många bladgrönsaker kan börja växa extremt tidigt på året, särskilt alla som tillhör kålsläktet och de olika sallatssorterna. Johannes och Theres vintersår de flesta bladgrönsaker i sina kallväxthus och då kan de skörda redan innan björkens blad är stora som musöron. Sår de dem mitt på sommaren, som en andra sådd, kan de njuta av dem även på hösten.

En hel del av bladgrönsakerna kan odlas inomhus på fönsterbrädan eller balkongen och kräver således ingen trädgård. Är du en otålig odlare som vill se resultat snabbt kommer du antagligen att förälska dig i den här gruppen av grödor!

Sugen på att skörda, lagra och laga sallat?

Läs ett utdrag ur Skörda, lagra, laga av Johannes Wätterbäck och Theres Lundén:

SALLAT

🥬 SKÖRDA

Det finns så många olika sallatssorter att det borde tillfredsställa allas krav på smak och konsistens. Gemensamt för dem är att de är relativt milda och inte sällan kan bli lite bittra med åldern (som vi människor med andra ord). De olika sorterna varierar i såväl spänst som saftighet. En del är upprättväxande och har hårda blad med tydliga, saftiga bladnerver, andra är mest mjuka, lite hängande och har tunna blad. En del utvecklar blad som är enkla att bryta loss utan att man behöver ta bort hela plantan, andra får huvuden som ska skördas hela – man så att säga kapar hela plantan. Några sorter blir stora, andra blir små, några är söta och bitterfria medan andra har en tydlig beska. Sallat kan även variera ganska mycket i färg, så genom att odla flera olika sorter får man inte bara njuta av en mix av olika smaker och konsistenser utan även av olika vackra färger.

Så skördar du – från maj till november

Sallat som utvecklar blad eller huvuden som inte är så hårt knutna skördas bäst löpande, blad för blad. Man lämnar en del av plantan och kan sedan skörda successivt under en lång period. Sallatssorter som utvecklar knutna och mer eller mindre kompakta huvuden skördas enklast genom att man skär eller klipper av huvudet i marknivå. Från den avklippta roten kan det ibland växa upp nya blad.

Ungefär en till en och en halv månad har man på sig om man vill skörda sallaten när den är som finast, sedan blir den tråkig och hårdare i konsistensen och ibland lite bitter, beroende på vilken sort man odlar. Sallat som utvecklar huvuden skördas senast när de uppnått sin fulla storlek (anges ofta på fröpåsen). Genom att kombinera olika sorters sallat och så vid flera tidpunkter på året kan du skörda fräscha blad från maj till november. Sex månader med egen sallatsskörd med andra ord!

TÄNK PÅ!

Ska sallat utvecklas riktigt bra och ge stor skörd behöver man hålla avstånd mellan plantorna. Sår man tätt i långa raka rader kan man få mycket blad, men om plantorna får mer utrymme utvecklas de bättre och ger ännu större skörd än om de står trångt. Ett tips är att samodla sallatsplantor med andra grönsaker där plats finns. Man stoppar ner en planta här och där och låter den växa till sig.

FÖRBÄTTRA GROBARHETEN!

Har du haft problem med att få sallatsfröna att gro så att nästan inga plantor har kommit upp? Testa att så i en kruka med planteringsjord och låt den stå i kylen i 10 dagar. Då ökar gromöjligheterna markant. Ställ sedan krukan utomhus, i växthuset, i köksfönstret eller under växtbelysning.

🥬 LAGRA

På växtplatsen:

Så länge sallaten ser fin ut och bladen smakar bra kan plantor som man tar blad ifrån stå kvar där de växer. Sorter som bildar huvuden skördas när man anser att de är lagom stora.

I kylen:

Sallatsblad kan stå i ett glas vatten i kylen. Byter du vatten varje dag håller de sig fräscha i flera dagar. Lösa blad eller skott som läggs i en plastpåse med några stänk vatten i håller i ett par dagar.

🥬 LAGA

Det allra vanligaste är att använda sallaten färsk i olika sallader, på smörgås eller som trädgårdssnacks (man norpar åt sig ett blad eller två när man arbetar ute i det gröna).

Dela små sallatshuvuden, till exempel sorten ’Little gem’, i fyra delar, ringla över en god olja och vinäger samt några korn örtsalt så har du en delikat förrätt eller sidorätt. Att steka eller grilla kompakta klyftor av sallat hastigt i lite olja tillsammans med en marinad eller lite japansk soja och eventuellt ostronsås förvandlar sallat till något helt annat än vad man är van vid.

Man kan också, och det fungerar med alla sorter, slunga sallaten i rikligt med smör i en stekpanna på medelvärme. Fettet lockar fram nya smaker och det blir ett gott tillbehör till många olika slags rätter. Testa även att finstrimla sallaten och blanda den med pressad citron, en skvätt japansk soja och lite sweet chilisås.

Stora sallatsblad från exempelvis sorten ’Jericho’ kan användas som ätbara tallrikar.

Detta är ett bearbetat utdrag ur boken Skörda, lagra, laga av Johannes Wätterbäck och Theres Lundén. Läs mer om boken här.